Det här med tid och energi.

Det kvittar i vilket land jag än är i har jag förstått.

Den går åt.

 

Jag spenderar mycket av min tid med att elda just nu. Halva min fritid känns det som.

Det första vi gör när vi öppnat grinden till vår tomt är att ta en famn ved och sen gå in och börja bygga en brasa.

Man får sitta och vänta ett tag medans den tar fyr.
Sen måste man, vad man än håller på med, under hela kvällen försöka komma ihåg att man har en brasa som ska matas och oavsett väder har ved som ska ut och hämtas.

Vi har dock inte så mycket ork till att elda i fler rum än våra sovrum på vardagarna.

Så badrummet, vardagsrummen och köket är på veckorna som ett stort kylskåp och det kommer rök ur munnen när man andas. 

Möjligheternas kyla!
- "Vart ska jag ställa sylten nu när vi öppnat burken? I kylen?" 
- "Ja alltså.. Du kan faktiskt ställa den precis vart som helst här, det är ju ingen skillnad!"

 

Här är jag. Vid min eld. I mössa och halsduk inomhus. Välkomna till mitt vinterliv!

 

 

Har en smärre personlig kris just nu, funderar mycket på hur jag är och varför.

Vi har hela detta året lektioner om karaktär.

Väldigt många sidor av mig som inte är så goa har fått bli synliga.

Känner mig just nu därför stor som en skorpsmula.

Jätteintressant och jättesvårt.
Knäckande och uppbyggande.

Väldigt uppbyggande i längden.

Jag tror också att Gud har mig i handen och tror att han vill gott och gör goda saker i mitt lilla hjärta.

Tryggt.

 

Att vara i Checheci känns roligare än någonsin!
Jag har varit här ett tag nu och det märks i mycket.

Mycket bra och häftiga saker händer just nu och det ska bli spännande att se vad Gud har på gång.

Finns så löjligt mycket jag skulle vilja skriva om det. 

Men håller mig lite. 

Jag trivs och är tacksam för att jag har faktiskt kan göra något här.

Tänk att det kan kännas så viktigt, värdefullt och roligt att få uppmuntra barn att ta sig igenom skolan.

Ett stort skämt för forna Åsas öron.

Skönt att man kan ändra sig.

 

Längtar också hem väldigt mycket just nu.

Passande nog får jag om två veckor åter igen sätta fötterna på svensk mark!

Saker som ska bli jättehärligt:

Få spendera tid med min familj fysiskt framför mig.

Få spendera tid med mina svenska vänner fysiskt framför mig.

(Förstår ni hur det är att inte ha möjlighet att göra det här? Jag har inte möjlighet att gömma mig i mina föräldrars fysiska famnar när det är det enda jag vill. Kan inte äta goda helgfrukostar eller bjuda över någon av er på kvällsmat för att få riktig kvalitétstid och få höra om livet. Kan inte spontant ringa någon när jag står och väntar på bussen. Det skapar ofta känslokaos i denna relationella kropp vill jag lova.)
Att få vara varm.

Att få duscha i en riktig dusch.

Gå långa promenader hemma ute på landet. 

Äta mat.

 

Något av det finaste mitt i denna trötta krigarfas är vännerna jag får äran att göra livet med här.

Vänner som kommer hit och sätter på fin musik, låter en sova på soffan medans dom stökar runt i köket, håller alla eldar igång, väcker mig med en klapp på kinden och som framför mig dukat upp en fantastisk middag med mat jag länge saknat.

Vänner som verkligen bryr sig och som visar kärlek på så många olika sätt.
Som får se mina minst glammiga moments och som lyfter mig upp om och om och om igen.

Än en gång. Jag tror inte att vi är skapta för att klara av livet helt på egen hand.

Så dom är en sann väsignelse.

 

 

Tröttheten är konstant, på grund av att jag ofta är kall, tänker så jag blir knäpp och dagarna är fullspäckade.
Men så får det vara. Det får mig att växa och jag mår i grund och botten bra.

Denna lilla by levererar alltid vackra soluppgångar, solnedgångar och vackra vyer, vilket också är glatt mitt i allt.

Och jag ska snart få vara med er igen.

Den värmen.

Hej!