Nu har vi varit här i Rumänien i en vecka och fyra dagar och vardagen har kört igång på riktigt. Det känns på nått sätt som att vi varit här i flera veckor redan, för det händer så mycket hela tiden. Vi har det bra, men är så extremt trötta. Alla nya intryck, prata engelska hela tiden, lära sig rumänska, nya människor, nya platser. Det tar på krafterna.
Vi har nu börjat vårat arbete i de olika områdena. Jag och Hannes är i Siria-teamet. Där brukar vi spendera förmiddagarna med att fixa ved och elda byggnaden varm. Sen mellan 14-16-16.30 håller vi till på homework club som vårat team driver tillsammans med två rumänska lärare. De barn i vårat område som går till skolan kan ofta inte göra läxorna hemma, bla pga att de inte kan få hjälp hemma eftersom de flesta vuxna inte fått chansen att gå i skolan eller att de helt enkelt inte har något bord hemma att sitta vid.
Därför har vi homework club, så barnen kan komma till oss och få den hjälp de behöver. Klurigt och utmanande att hjälpa till, när rumänska varken är vårat eller deras förstaspråk. Men det går framåt. Barnen har mycket tålamod med oss, de är så goa och otroligt vackra! 
Här är vår lilla skola, där vi spenderar våra dagar.
Hannes. Min trogne kompanjon.
Vi har även börjat plugga på vår rumänska. Så svårt språk! Men, vi kör på. Ju bättre vi blir på språket, ju bättre kontakt kan vi få med människorna runt omkring oss. Och det är värt otroligt mycket. 
Annat som hänt i mitt liv här..
I söndags efter kyrkan skulle vi gå över vägen och ner på trottoaren. Det var väldigt mörkt och det visade sig att det inte var någon trottoar, jag föll istället ner i ett hål. Klassiskt. Det kändes som jag blev ett smalben mindre. Men en bula mer! Så har haltat runt lite i veckan.
I söndags efter kyrkan skulle vi gå över vägen och ner på trottoaren. Det var väldigt mörkt och det visade sig att det inte var någon trottoar, jag föll istället ner i ett hål. Klassiskt. Det kändes som jag blev ett smalben mindre. Men en bula mer! Så har haltat runt lite i veckan.
Rumänien håller vår kreativitet igång! Har man ingen tvättställ får man helt enkelt göra ett själv. Stolar, ihopkytna snören och ved. Tackar!
Igår fyllde Maria år, det firades självklart med ett hejdundrandes fredagsmys! Så fantastiskt, det gav verkligen känslan av hemma.
Annars?
Jag har upptäckt att vi ofta blir oväntat mycket glada för oväntade saker. Tex igår när Maria kom innanför dörren utbrast hon direkt "titta tjejer! titta vad jag fått idag!!". När vi såg vad hon hade med sig blev vi så glada att vi gav ifrån oss små tjut, jublade och klappade händer! Vad det var? En kasse med gamla A4-papper!
Så nu blir det lättare för oss att få igång eldarna på mornarna! :)
Jag har upptäckt att vi ofta blir oväntat mycket glada för oväntade saker. Tex igår när Maria kom innanför dörren utbrast hon direkt "titta tjejer! titta vad jag fått idag!!". När vi såg vad hon hade med sig blev vi så glada att vi gav ifrån oss små tjut, jublade och klappade händer! Vad det var? En kasse med gamla A4-papper!
Så nu blir det lättare för oss att få igång eldarna på mornarna! :)
Mitt nya dagsschema ser ungefär ut såhär:
07.30 - gå upp, tända eldar, äta frukost.
ca 08.40 - åka till arbetet.
09.00 - ca 12.00 - hugga ved, elda skolan varm, öva rumänska.
lunch
14.00 - ca 16-16.30 - homework club.
ca 17.30 - komma hem.
Elda, laga mat, elda, prata om dagen med tjejerna, elda, hugga ved, ta det lugnt, skriva dagbok, elda, sova.
Kan även meddela att jag igår för första gången var.. VARM! Alltså på riktigt varm, inte bara att jag inte fryser, utan verkligen varm! En helt fantastisk känsla för en nuvarande sjukling som annars konstant fryser i detta kalla land.
Så. Nu vet ni mer hur jag har det. Be gärna för mig och mitt utblickscrew. Särskilt för att vi snabbt ska snappa upp språket. Vi behöver det!
Ta hand om er och varandra vänner!
Så. Nu vet ni mer hur jag har det. Be gärna för mig och mitt utblickscrew. Särskilt för att vi snabbt ska snappa upp språket. Vi behöver det!
Ta hand om er och varandra vänner!
