10 fantastiskt sköna, vilsamma och behövliga dagar fick jag i Sverige.
Hemma i tryggheten bland kärleksfulla människor och mycket fika.
Det här med att åka mellan två olika världar är väldigt speciellt.
Allt är annorlunda, mina två liv innehåller så olika saker och det tar alltid några dagar att fatta vart man hamnat.
Det är svårt att både åka hem och det är svårt att åka tillbaka.
Samtidigt som det också är fint att få åka hem och fint att få åka tillbaka.
Klurigt det där.
Nått av det allra finaste med att åka tillbaka till Rumänien denna gången var att denna gången slapp jag stå och gråta och med ett krampande hjärta säga hejdå till mina föräldrar.
För denna gången följde mina två livgivare med mig genom kontrollerna och satte sig brevid mig på flyget.
Och vipps så var jag tillbaka.
Tillbaka hemma i Rumänien.
På 10 dagar hade allt hunnit bli grönt och fint och rapsfälten stod i blom.
Bland vinodlingarna i grannbyn Galsa fick jag i en vecka på ett litet hotell med Mamma och Pappa.
Att varje dag få bli serverad frukost och få duscha i en ordentlig dusch var fantastiskt.
Kände mig fint bortskämd och himla ren.
Vackert var det också.
Tack gode Gud att det finns så mycket vackra vyer på denna plats att njuta av!
Det är ju en väldigt knäpp grej när mina två världar korsas.
Mamma och Pappa har varit med mig på jobbet hela veckan och det har varit så många gånger jag bara stannat upp en sekund för det känts så overkligt.
Dom har fått ansikten på så många namn jag nämner.
Dom har fått träffa mina volontärvänner, de som är min familj här.
Dom har också fått träffa en hel del av mina barn jag spenderar dagarna med.
Vi förberedde mark för att kunna börja göra en park och vi gick på en plantskola (att det skulle komma en dag då jag strosade runt på en plantskola i Rumänien med mina föräldrar är sannerligen ett scenario jag aldrig kunnat föreställa mig skulle hända) och planterade ut träd och buskar.
Vi har också bara varit turistiga och njutit av livets goda.
Vi åkte upp till ruinen på berget med utsikten jag aldrig kommer tröttna på.
Satt i solen och bara totalnjöt, fikade, tog bilder, hamnade i getflock osv.
Vi har gått på marknad, tittat på nödvändiga och onödiga saker och pratat med söta små rumänska tanter.
Till min stora glädje satt en av tanterna och sålde små buketter av den bästa blomman jag vet.
Sånt där smått som gör livet så fint.
Dagen kom och efter ett tårfyllt hejdå på tågstationen i Arad var vi inte längre i samma värld igen.
Mamma, Pappa och jag.
Så fantastiskt har det varit att få ha dom här hos mig och fått visa dom min värld.
Tålmodigt har dom suttit och lyssnat på mig och fått öronen nästan sönderlyssnade.
Fått min tank med föräldrakärlek påfylld så det nästan svämmats över.
Att bara få tid tillsammans när man i vanliga fall bor flera länder ifrån varandra.
Dessa två är två av de bästa jag vet och jag beundrar dom väldigt mycket.
Fina pärona mina, jag älskar er!
Efter 17 nätter iväg kom jag hem till dessa kvällsfikandes tjejer som jag längtat så enormt mycket efter.
Känner en så stor tacksamhet över att få dela hus och liv med dom.
Jag har även stillat min abstinens efter kolonilotten hemma i Jönköping med att införskaffa lite planteringslådor.
Kände mig så planeringspepp och har nu odlat lite allt möjligt.
Aaahh.. Underbart.
Jag hoppas ju innerligt att jag får njuta lite av skörden innan jag åker hem i slutet av juli.
Fast får jag inte det är jag nog ganska nöjd ändå!
I Rumänien firades det påsk i helgen som var och vi gick till en kyrka mitt i natten för att delta i lite påskfirande.
Det var som mycket annat i detta landet och livet, mycket oklart.
När vi kom dit stod några och hamrade på plankor med hammare.
Vi gick in i kyrkan, stod längst bak och såg inte ett smack av vad som pågick där framme.
Sen släcktes lamporna i några sekunder och tändes igen.
Sen tände alla sina ljus och skulle samtidigt trängas ut ur kyrkan.
Ja, saker som tex luvor började brinna lite.
Tillsammans med många andra gick vi med ljus i handen tre varv runt kyrkan och sen sjöng en manskör.
Sen var det slut. Tror jag. Oklart.
Vi var iaf nöjda och glada.
Sommaren är på gång och vi volontärer njuter av varandras sällskap innan vi splittras inför sommaren.
Känns så fint att få vara återförenad med alla här igen.
Vi pratar livet, pratar Gud, pratar strunt.
Gör ingenting, gör jättemycket.
Får ta emot team med människor som kommer för att hjälpa, blir rörd och tacksam.
Njuter av livet.
Och en katt i ett ghetto i Rumänien heter Åsa.
Den är ändå go.
Hej på er!
1 kommentarer
Läjsa Blåd
08 May 2016 13:20
Alltså så fint att läsa Åsi! Du är så cool. Man kan säga att du är min idol faktiskt 😎 Längtar dock tills jag får hänga med dig i Jönkovic💗
Hahaha, jag älskar att katten heter Åsa💃🏻
Kommentera