Att semestra i Sverige.

Ja, så är det. 

För jag bor ju i Rumänien nu.

Skulle jag säga det till Åsa 22 år hade hon tagit det som ett skämt alternativt flippat ur totalt.

24-åriga Åsa kan på fullt allvar säga att det är där hon ska vara ett tag till och att det känns tokrätt.

Inte alltid lätt, men alltid tokrätt.

 

En sommar i Rumänien.

Fylld av läger!

Där vi skapat utrymme för barn att få vara just barn.

Skrattat, lekt, haft vattenkrig, byggt så viktiga relationer för året som kommer.

Svettats på mina ögonlock i 35-gradig värme.

Fått tid att tänka, mycket, jättemycket.

Läst en bok.

Ätit så himla mycket melon och uppfunnit så många goda sallader.

 

Några veckors Sverigesemester.

Jag har fått landa i så många famnar på människor som är så otroligt måna om mig.

Jag har fått åka på semester, la min kropp på klippor i solen några dagar och fått skratta så mycket.

Varit på tonårsläger med allt otroligt gott det innebär.

Fått gå i skogen, ta promenader på grusvägar bland åkrar, varit på cykelutflykt.

Ätit saknad mat, fisk, falukorv, grova mackor med prästost, alla sorters fika, kan rabbla svensk mat i evigheter.

Varit sprudlande, varit tom, varit drömmande, varit sorgsen, varit nöjd, varit frustrerad. Tänkt bakåt. Tänkt framåt.

Fått vara helt själv några gånger.

Försökt vila. Jättesvårt. Jättesvårt. 

Återförenats.

Känt enorm tacksamhet över att få ha nära och kära i fysisk form.

Har känt enorm sorgsenhet över alla jag inte haft möjlighet att träffa men som egentligen har så stora platser i mitt hjärta.

 

Ja, många av er känner ju mig.

Jag är ett litet känslomonster som känner hit och dit och hela tiden.

Allt rymms i en härlig mix i denna lilla kropp som vill boka upp sig totalt och vila på samma gång.

Min ständigt olösliga, ohanterbara ekvation. 

 

På söndag är det iallafall dags igen. 

Då ska jag äntligen få åka hem!

Ska få krama om alla saknade volontärvänner jag varit ifrån en hel sommar.

Ska äntligen få träffa alla barnen igen!

Jag flyttar in i ett nytt hus som ska pimpas till ett nytt hem.

Det finns så mycket att se fram emot och det är så roligt!

 

Rumänien och jag.

Det är också mycket som känns svårt och jag är trött.

Men va jag känner mig så otroligt rik och fylld av liv när jag är där nere.

 

Hoppas och be för energi, gärna i överflöd så jag orkar dela med mig mer av livet till er. 

Det hade varit fint!

Hej sålänge.