Just nu sitter jag här och har lite panik på världen.
Sådär så att hjärtat bara vill explodera.
Ska vi bara bestämma att vi hjälps åt lite?
Ska vi bara bestämma att vi inte bara blundar?
Utan faktiskt gör något där vi kan göra något?
För jag tror stenhårt på att vi borde finnas för varandra.
Att livet inte är till för att levas helt på egen hand.
Att vi ska hjälpas åt att bära varandra.
Om vi känner varandra och om vi inte känner varandra.
Tänker att många nog skulle få ett lättare liv då.
Ta någons hand som har en hand som behöver tas av någon.
Gå inte förbi.
Blunda inte.
Gör.
Det behövs.
Och vet du inte vad du kan göra för att hjälpa; fråga.
Gud. Hjälp mig att att inte blunda och ge mig mod att göra.
Låt oss hjälpas åt att komma med ljus i mörkret.
Kommentera