Ja, här reser jag för fullt mellan mina olika värlar.
 
I rumänienvärlden har det sista tiden varit väldigt fint.
Vi är starka och överlever mycket.
Tex att vara utan rinnande vatten i en vecka och även två av de dagarna vara utan el.
Bilden nedan visar hur det ser ut att koka tevatten på spisen i mörkret.
Bra bild.
Tack gode Gud för pannlampor (trodde aldrig jag skulle skriva den meningen) och stearinljus.
Och för vänner som öppnar sina hem och låtit oss låna deras duschar.
 
 
Vad rumäner kallar vår och vad jag kallar sommar har nu slagit till.
Har redan hunnit med att få solsting. 
Hett tips: se till att inte få det, inte värt.
I torsdags var det 29 grader och det är så himla skönt och glatt med värme och sol.
Fingrannen med getterna strosar som vanligt omkring på gatan.
 
 
Och fåren har fått lamm och små vita söta tussar springer nu omkring på fälten. åh. 
 
 
Vi har börjat få fantastiskt varma och sköna kvällar.
Kvällar som är precis sådär drömmiga som man vill att dom ska vara.
Att samlas på en veranda på ett gammalt trähus med vännerna.
Ligga i hängmattan, titta på utsikten över byn och bara njuta och prata.
Lugn och frid.
 
 
Och så kom äntligen dagen.
I torsdags.
Dagen då jag äntligen fick hoppa på planet som tog mig från mitt hem...
 
 
till mitt andra hem och dessa fantastiska föräldrar! 
 
 
De satte genast igång att skämma bort mig så mycket att jag stod på ica maxi med tårarna brännandes i ögonen.
För det är både otroligt fint och extremt orättvist att jag har föräldrar som är så måna om mig och älskar mig så mycket, samtidigt som jag vet att alla andra inte har det.
Jag fick komma hem, stilla mina känslor och pynta mitt rum med vackra blommor som gör mig så glad varje gång jag ser dom.
Sånna där småsaker som hörde till livet i Sverige och som nu fattas mig.
 
 
Jag har äntligen kunnat dyka in i min garderob och fått använda alla mina vita kläder!
Det är ganska sällsynt i vanliga fall nu för tiden, det är bara inte praktiskt någonstans.
Känner mig så löjligt ren och det är en fantastisk känsla!
 
 
 
 
Jag har inte gjort många knop här hemma.
Jag har mest suttit. 
Har druckit te, pratat med föräldrarna, fikat och ätit svenska godsaker.
 
 
Det var inte förens jag kom hem hit nu som jag insåg hur trött jag faktiskt är.
På alla plan.
Så, himla, trött.
Jag orkar inte vara uppe sent på kvällarna och sover länge på morgonen.
Jag har inte satt på tv:n en enda gång.
Jag orkar liksom inte med några intryck alls.
Min hjärna är överfylld av saker jag varje dag ser, som jag behöver processa och jag orkar inte ta in mer.
Har läst i en bok, det är min största happening.
Plus att jag spenderat några timmar hos läkaren för att se till att mina öron inte är förstörda efter min öroninflammation, hör nämligen fortfarande ganska dåligt.
Men resultaten var goda och hoppas och ber för att jag ska höra bra snart igen!
 
Har också fått träffa vänner här i Varnhem, vilket känns så fint.
Människor som jag känner mig så älskad av, som följt mig sen barnsben och som jag delat så mycket med.
Men energin är låg.
Och min plan med denna resa var att få vila.
Jag hänger i vår soffa och försöker samla all ny energi och ork jag kan.
Typ såhär high on life är jag:
 
 
Kul tjej!
 
Det är iaf otroligt skönt att få vara hemma.
Mitt hjärta skriker lite efter att få göra en Sverigeturné och träffa alla människor jag älskar och saknar.
Men, jag måste hålla och nu är det vila som gäller.
Sitter och njuter av att vara omringad av så mycket trygghet.
Det är så skönt.
Att bara få sitta här och inte ha ett enda krav i världen på att jag ens ska lyfta mig från soffan.
 
Har några dagar kvar i Svea rike och min plan är att fortsätta på samma lugna spår.
På söndag åker jag tillbaka hem till Rumänien.
Jag PLUS mamma och pappa.
Det kommer bli fantastiskt!
 
Ciao!