Tiden går och jag är fortfarande i Sverige.

Det är en seg och otålig historia att vara lite utmattad.

Särskilt när viljan kommit ikapp men inte orken.

Det hade varit fantastiskt att få åka ner och träffa alla igen nu.

Men, jag vilar på och hoppas på att kunna känna mig fit for fight snart.

 

Detta är vanligtvis en av de söndagar på året jag har allra mest Sverigelängtan. 

Har suttit nere i Rumänien, med frukosten redo ifall, och helt utan framgång febrilt försökt få in att se vasaloppet på alla tänkbara sätt.
Men Svt play vill tyvärr inte vara min vän där nere.

Så det var ändå en fröjd att idag sätta klockan på 8.00 och kravla mig ner till soffan och följa loppet hela förmiddagen och ta igen två års missad vasaloppstid. Mycket, mycket fint!